Helgen är förbi...vilket betyder dags att arbeta! Kallt var det i morse när jag cyklade till bussen. Men det blev desto finare väder sedan framemot dagen. Vi i stallet fångade dagen genom att rida ut två skolhästar var i solskenet, härligt!

 

Först red jag Star Boy. Han gillar inte att gå först för då blir han osäker och har små bromsar i frambenen och det går väldigt sakta. Men han får öva sig på det och bli tryggare. Vi bara skrittade dem. Imorse när vi skulle ta ut dem i hagen verkade dem hur pigga som helst. De kunde knappt hålla sig innan de var inne i hagen och hoppade till för allt som rörde sig. Till och med den mest sävliga hästen Kassanova tog sig rejäla bocksprång och rejsade med de andra i hagen. Men det roligaste var de två högdräcktiga stona som for omkring som två enorma studsbollar, haha skake that baby! Stackars föl måste blivit helt yra i bollen! Men åter till uteritten, då var alla hästar sådär vårsega.

 

Efter lunch red jag Candy samma lilla runda det gick också bra tillsist när han kunde slappna av. Jag jobbade med att få honom att gå rakt och leda över framdelen på bakdelen. De flesta av skolhästarna är svåra att jobba i skogen för de går inte så ofta där och då vill dem dtitta på allt, speciellt eftersom jag red först med båda. På Star Boy kom jag på mig själv att hela tiden lägga till stark skänkel direkt eftersom han var så seg. Men då ger jag ju honom ingen chans att bli känsligare och reagera för mindre hjälper. Dessutom tar jag för vana att driva med sitsen vilket bara stör balansen och får hästen att gå ännu långsammare eftersom han måste parera balansen iställtet för att kunna gå framåt. Man kan använda sitsen som drivning i vissa fall men bara tillfälligt. Många (även jag)sitter omedvetet och driver hästen med sätet i varje steg, istället för att slappna av och föja med. Detta är svårt att komma ur eftersom hästen stannar så fort man slutar driva med sätet. Det är här man måste lära om hästen att skänkeln betyder framåt och sig själv att sitsen inte ska trycka hästen i ryggen!

 

I dessa situationer som det är bra att tänka i faser vilket man har användning för i väldigt många olika situationer med hästen. Faserna i drivning är för mig ungefär: Fas 1:man frågar, mycket lätt skänkel, fas 2:man ber,lite mer skänkel,fas 3 man säger:ännu lite mer skänkel plus rösthjälp och fas 4:man lovar, man lägger kraftig skänkel och eventuellt hjälp med spö. Det får aldrig bli att man sparkar hästen då är det bättre att smacka och lägga till spöt lite lätt. Eftersom fas 4 är att lova så måste man få en reaktion (om man inte har fått det innan, och då behöver man ju inte ens använda fas 4). Det är väldigt viktigt att man är lyhörd för hästens reaktioner, minsta svar och du ger efter, vill du ha mer drivning börja om på fas1. Då kommer du alltid att ge hästen en chans att svara för små hjälper. Om hästen förstår drivningen behöver det inte gå så långt mellan faserna, då vill du ha snabbare reaktioner. Men om du misstänker att hästen inte förstår eller har en väldigt seg häst som stängt av hjälperna, måste du gå igenom faserna långsamt så att hästen kan reagera innan du går upp i fas. En seg häst blir inte motiverad till att gå fortare om den bara får hårda skänklar i magen hela tiden, den måste få beröm för att den ökar farten det minsta lilla. Gör det lätt för hästen att göra rätt:

-Set it up for success!

Nu blir det mycket lättare och man kan stegvis be om allt snabbare reaktioner genom att göra snabbare faser. Men först:försäkra dig om att hästen förstår!