Igår fick jag min första avramling på typ två år så det kändes väldigt ovant. Vi red med musik på och värmde upp inför träning av lucia ritten. Stjärnan var väldigt spänd, pigg och på tårna och jag kände att han inte var helt tillfreds med musiken och speciellt inte att gå förbi långsidan med högtalare. Vi värmde upp i skritt och i trav. Han tickade på som en liten kanon kula i traven och jag försökte få honom att sänka ned tempot med mycket serpentiner och lite övergångar skritt-trav. Men innan jag fått honom ner på jorden ordentligt så hände det som var ganska väntat. När vi travade förbi en av högtalarna sprakade den till, Stjärnan blev jätte rädd och hoppade iväg åt andra hållet, jag var inte riktigt beredd. Jag hade kanske kunnat sitta kvar om det inte vore för sadeln, som jag inte spänt ordentligt, åkte på sned-Stjärnan blev ännu räddare och började bocka och då var jag chanslös. Det gick som i slowmotion. Jag tänkte:Jag kanske sitter kvar eller nej det gör jag inte och så väntade jag på dunsen. Man hinner tänka så mycket innan man landar trotts att det måste gått väldigt fort...Kambom tog huvudet och vänster skinka i golvet. Jag blev lite chockad och började grina lite i rena förskräckelsen. Det surrade lite i huvudet så jag väntade en stund med att resa mig. Men det gick över snabbt så jag satt upp igen skrittade lite och red sedan vidare som om inget hänt.

 

Vi fick bra takt i traven, han hade svårt för att komma ned i skritt men även att sätta igång i trav igen. Men väl i gångarten gick det som smort. Galoppen är han väldigt stark i. Sålänge ingen annan galopperade framför honom gick det att kontrollera tempot hyfsat med små upprepade förhållningar och upprätt överliv(vet att jag lätt kryper ihop men jag tänkte på att räta upp mig). Jag stod upp så att jag inte skulle skjuta på honom med sitsen eftersom jag vet att det är svårt att kontrollera för mig. Så det gick helt okej på uppvärmningen. 

När alla gick efter varandra blev han på tårna igen. Jag försökte ta så lite i honom som möjligt och försöka få honom att länga på halsen och gå fram med näsan som han gärna vill knyckla ihop. När vi galopperade samtidigt allihopa blev han lite väl stark så jag fick ta in honom på en mindre volt för att försöka sakta av. Men det gick inte sådär jättebra. Det hade varit bättre om jag tagit hjälp av väggen som broms, rätat upp mig mer och varit snabb i handen. Men det tänkte jag på till nästa gång och då gick det mycket bättre att hålla tempot i galopp.

 

Det kommer gå så bra och vi kommer att vara jätte snygga till lucia!(Det gäller bara att övertyga sig själv så går det ;))

 

Idag förresten kollade jag på när de besiktigade en häst som skolan skulle köpa om han gick igenom utan krux. Så veterinär, klass 2h som assistenter, Carro, Kent och hästägarna var med, och jag då på ett hörn. Jag såg när de gjorde böjprov.(Veterinären trycker ihop lederna i benen i en minut och sedan får hästen springa fram och åter för att man ska upptäcka eventuella avvikelser i rörelseapparaten). Men han gick igenom det utan anmärkning:). Vid longeringen däremot bekymrade oss en svans, som han höll på sned, lite grann. Det kan vara ett tecken på smärta, spänning eller så vill han helt enkelt bara hålla den så. Ägarna sa att han alltid gjort så men det måste ju inte betyda att han är tillfreds med det, lika mycket som att det inte skulle vara ett problem alls. Jag vet inte för jag är ingen veterinär...Jag vet inte om han gick igenom besiktningen eller ej för jag var tvungen att åka och göra simprov i Skene som i och försig var rätt kul(men kallt). Men jag hoppas att det gick bra för han verkade vara en himla härlig häst!