Njaa..
Fick ingen bra känsla när jag red i fredags. Först var han fin men sedan släppte han bakdelen i traven och blev springig. Vi red ju ut så då brukar han vara lite svårare. Han var mer spänd och lyssnade sämre på mig. Han ska alltid stanna och bajsa eller kissa också, och jag vet att jag får stå så länge och vänta på honom då(stod i typ en halvtimme en gång antingen får han göra det han ska direkt eller så får han gå fram) så jag tappade tålamodet med honom. Vilket jag inte alls vill göra. De situationerna vill jag lösa genom att börja med fas ett och picka lite med spöet på rumpan, rytmiskt porqupine game tills han tar ett steg framåt, och då sluta. Fortsätta att gå upp i fas om han inte rör sig. När han gått fram gå tillbaka till fas ett igen och varje gång kräva fler steg framåt innan jag ger efter, så att han tillsist går fram. Men jag hade inget spö och han total ignorerade mina skänklar så det blev ponnysparkar innan jag gav upp, bröt av en kvist duttade fas ett på rumpan och vad gjorde han då? Jo han gick direkt! Suck...
Han tog inte i med hela kroppen i galoppen och han hade svårt att hålla ihop traven i avsaktningarna vilket han inte har problem med i paddocken längre. Men det är svårare när han är springig och ska titta på allt annat. I paddocken är han redan "med" mig och då är det lättare att bara behöva driva för att hålla energin eftersom han självmant vill sakta ner. Men ute måste jag konkurrera med alla saker ute om hans uppmärksamhet och han är inte alls lika känslig för vikthjälperna och då blir det så tråkigt när jag måste använda handen till det. Suss brukar säga att man ska göra ännu mindre om hästen inte lyssnar/gör som jag bett om. Ska försöka med det. Jag vill ju ha kvar känsligheten och inte att jag får ta större och större hjälper för att nå fram. Lösningen är nog att använda små hjälper och om han inte lyssnar faktiskt säga ifrån ordentligt så jag slipper sitta där och tjata utan att det händer något. Bättre då att vara effektiv och kraftfull en gång istället för att sitta och gneta.
Jag måste också våga rida på framåt mer. Lättar jag på tygen har han ju inte en chans att bita sig fast. Han ska bära sig själv det är inte jag som ska göra jobbet åt honom! Så det ska jag tänka på till nästa gång:)
I Lördags hade vi ihopsläpp av alla hästar i stallet (förutom stackars Kiljan som har hovböld och står på boxvila). Förut har vi alltid haft hästarna i två flockar så det var härligt att se alla tillsammans, ston som valack. Thyrill och Snerra som vi släppte in till den stora flocken har gått tillsammans då de varit sjuka. Men igår släppte vi in dem till Brimi, Dropi, Munnin, Dreki, Gosaska och Hedda. Thyrill var tydlig med att Snerra var hans sto och gick emellan varje gång en annan häst försökte gå fram till henne, eller när Snerra själv ville hälsa. De var tydligt att de skapat en stark tvåmans flock på den tiden de gått ihop. De sprang och pep en hel del och några sparkar blev utdelade. Jag har några foton jag tog som inte blev så bra men här kommer några:
Söta Thyrill!
