Men nu är jag tillbaka:)Veckan började med ett ridpass på Ådi. Vi fick uppgiften att lägga upp ett igångsättningspass för just den hästen vi red. Hästarna hade ju inte ridits eller motionerats på hela veckan så de behövde en liten mjukstart. Vi red alltså självständigt efter en plan vi lagt upp för oss själva under tiden vi gjorde iordning hästarna. Vissa red i ridhuset hela passet, några tömkörde men jag och två andra skrittade ut först. Jag red själv lilla rundan som den kallas i skogen. Jag tycker det är en bra uppvärmningsskrittrunda. Den har en lång backe så att hästarna får ta i och värma upp i hela kroppen. Det är bra att skritta fram ute som uppvärmning tycker jag. Dels är det roligare för hästen att få en omväxling i arbetet och saker att kolla på, dels aktiverar det kroppen på ett annat sätt med olika underlag och både upp och nedförsbacke.

 

Jag hade tänkt att jobba mycket med övergångar med honom. Ådi är en stor häst som naturligt har mycket vikt på framdelen så det är svårt för honom att arbeta med bakdelen och komma i balans på alla fyra benen. Han är pigg men lyssnar inte så bra på förhållande hjälper. Han är oftast ganska stel i sin kropp och stretar emot när man tar förhållning eftersom han spjärnar med bakbenen och låter dem paddla på bakom honom istället för in under kroppen. Genom att göra mycket övergångar var syftet att få med bakbenen och få honom lite kvickare i sin reaktion då han lätt blir låång och långsam i stegen, samt såklart lyssna på både förhållningar och drivande hjälper. Jag ville också jobba mycket med böjda spår och ledande tygeltag för att få honom mjukare i bogarna där han är väldigt stel och försöka få honom att spåra och inte gå på dubbla spår. För det ändamålet hade jag valt att rida serpentinbågar med övergångar på medellinjen. Först skritt och halt sedan trav och skritt. Därefter hade jag planerat att lägga in lite övergångar mellan galopp och trav på volt. Då han brukar komma igenom kroppen bra genom galoppen. Få honom att ta fattningarna direkt då han i bland surnar till och bockar i fattningen. Sist trava av och skritta av.

 

Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Eftersom han svarade så bra när vi gjorde halter och igångsättningar ute i slutet av rundan, tog jag för givet att jag kunde börja med trav skritt övergångar direkt när jag kom till ridhuset. Men där var han mycket mindre uppmärksam på mig och stretade emot i övergångarna. Eftersom att alla red olika vägar blev det svårt att rida serpentiner som jag bestämt. Sedan blev det mest sega dåliga övergångar då jag inte hade fått igång hans motor så att han kunde arbeta med bakbenen. Jag hade nog behövt först rida framåt ordentligt i trav och kanske även galopp för att få igång honom och få ett flyt innan jag började med övergångarna så att vi hade något att arbeta med så att säga. Men det är lätt att säga nu i efterhand. I knapp styrfart stretade vi fram och jag spände till eftersom han var tung och hängde sig i handen och då blev han ännu tyngre. Jag försökte ve och fasa lösa det med händerna som blev alldelles för hårda. Nej nej framåtbjudning prio ett! Det gick dock ganska bra med galoppfattningarna och han kändes bättre i galopp än i trav och skritt. Men han var ändå inte frame för hjälperna på grund av att jag inte ridit honom framåt innan så bakdelen tog inte emot i asaktningen till trav. 

 

Slutsatsen var man måste ha motor innan man kan börja köra! Man kan inte börja med detaljer innan grunden är lagd. Ådi är en stor häst som behöver tid att värma kroppen och jag gav honom inte den tiden.

 

Favorit i repris...