I onsdags red jag Juan som efter muta med lite gott i hinken lät sig fångas i hagen. Han har haft en hovböld och är konvalecent så vi red ett lugnt pass med fokus på lösgjordhet. Vi gjorde halter på volten i skritt. Efter en stund behövde jag bara använda sitsen för att göra halt. Fast han var inte riktigt framme för skänkeln för han var lite "seg i starten".

 

Sedan kom vi fram i trav och jag fick hitta ett jämnt tempo och takt först innan vi gjorde lite tempoväxlingar. Några steg fram och några tillbaka med hjälp av sitsen. Han lyssnade inte så bra på skänkeln så jag fick lätta överdrivet med handen och driva på så att han verkligen gick fram. Han tyckte hindren runtom var läskiga men allteftersom blev han mer fokuserad på mig slappnade av och gick bättre och stadigare framåt.

Så gick vi över till trav skritt trav övergångar. Först tryckte jag på med sitsen i nedtagningen men sedan höll jag emot med magen och satt stilla och då blev övergångarna bra. Även övergången upp till trav blev bättre i takt med att han var mer igång och framme för skänkeln. Ibland fick jag en bra känsla när ställningen gick igenom och han flöt fram av egen motor. Men jag kände att baken flöt ut ibland istället så han lurade mig lite.

 

Sedan skulle jag träna skänkelvikning i skritt men han gick inte alls framåt så det blev svårt att få någonting att rida på för att göra skänkelvikning. Men lite gjorde vi iallafall. Då är det bra att gå ett par steg åt sidan och fram direkt och igen för att inte tappa framåtbjudningen vilket är lätt hänt när man går åt sidan...

 

Tyckte han var jätte duktig för att ha varit sjuk och inte gått ett ordentligt pass på länge. Då kan man inte heller kräva lika mycket som annars.