I måndags red jag busponnyn Candy. Han var för dagen väldigt spänd vilket gjorde att jag också blev spänd och fick svårt att slappna av. Eller så var det jag som hade en spänning i mig från början som jag inte tänkte på och gjorde att han blev spänd. Spänt var det iallafall. Vi övade på tre serpentinbågar över medellinjen i skritt och trav som uppvärmning. Först bjöd han inte framåt ordentligt, vilket gjorde att han inte arbetade med bakbenen ordentligt vilket i sin tur gjorde att han sänkte ryggen och spände underhalsen. När jag ville driva drev jag omedvetet med sitsen därför att han inte lyssnade på skänkeln ordentligt. Denna rörelse blev jätte obekväm för Candy som spände sig ännu mer för att komma undan. Efter en stund in i passet blev framåtbjudningen bättre. Men då tickade han istället på lite väl mycket jag försökte rida lätt långsamt men jag hade andan i halsen och "kunde inte" slappna av. Sedan skulle vi galoppera på ena långsidan och fortsätta med serpentiner på andra sidan. Först tryckte jag med sitsen i galoppfattningarna och Candy blev ännu mer spänd, men sedan gjorde jag det mindre. Men jag hade fortfarande svårt för att vara avslappnad och inte driva med sätet och skänklarna i varje språng.

Efter uppvärmningen fick vi släppa stigläderna för att komma längre ned i sadeln under det fortsatta galopparbetet. Vi skulle galoppera in på diagonalen och sedan succesivt istället börja följa medellinjen i en båge och inte så tvärt. Jag visste att jag skulle slappna av men inte hur. Candy gick fortare och fortare för att han kände obehaget från mina sittben i sin rygg. Carro sa att jag skulle försöka få ihop honom lite i galoppen och inte låta honom springa. Men jag visste inte hur jag skulle samla ihop honom utan att spänna mig. Det blev att jag tryckte ännu mer med sätet för att försöka driva honom till handen fast jag egentligen försökte driva med skänkeln. Jag åkte dit på min dåliga vana igen när jag var så spänd i min kropp. Samtidigt bad jag honom att gå långsammare med förhållningar. Resultatet blev en ond cirkel av spänningar.

 

Sedan berättade jag att jag har lättare att slappna av när jag galopperar på lång tygel. Så då gjorde vi det på mittvolten alla tre. Fast Candy började rusa fort fort så jag fick hindra honom lite. Carro bad mig att sluta driva och bara slappna av. Då bröt han nästan av, men jag gav honom hjälpen för galopp innan han hann gå ner i trav. Sedan slappnade jag av igen. Då gick det upp ett ljus i min lilla hjärna:det är ju så jag tänkt att jag ska rida hela tiden men inte gjort av någon anledning. Allt blev plötsligt så lätt. Bara påminna när det behövs. Det gäller att känna när det är dags att säga till. Inte jaga på i varje steg, då är det ju klart att han inte kan slappna av! Avslutningsvis fick vi trava på långa tyglar och alla hästar slappnade av och sänkte sina huvuden även lilla busfröet:)

 

Så det blev en positiv vändning på slutet plus att jag nu vet hur jag ska tänka i galoppen!

 

Bra:Att jag förstod hur jag skulle tänka i galoppen på slutet.

Träna på:Bara driva när hästen är påväg att sakta av, slappna av och andas! Släpp ner mig i sadeln. Rakt över hästen. Nu hamnar jag på yttersidan och tvingas spänna min innerskänkel för att inte falla av så det måste jag jobba på. Inte driva med sätet, sitta ned mjukt i traven och stanna kvar en längre stund för att lugna trav takten.