Igår och idag red jag Brimi i paddocken. Annars brukar jag aldrig rida mer än en gång i veckan i paddocken. Men eftersom att gårdagens pass inte alls gick som jag tänkt mig, kände jag att jag behövde en chans att få bättra mig idag och komma över mitt dåliga samvete från igår.

 

Vi började med att rida kvartsbak och framdelsvändningar på en liten fyrkant i skritt. Han gick emot ganska ordentligt till en början men efter en stund gick det bättre. Han gick i ett ganska bra tempo vilket var positivt eftersom han annars ofta går i undertempo. När vi sedan kom fram i trav var han jätteframtung så jag tänkte att han kanske kunde använda sin bakdel lite mer och få bättre balans om vi gick lite sidvärts.

 

Så jag styrde upp rakt på diagonalen och försökte bromsa upp och flytta. Men han bara brakade på rakt fram. Jag försökte igen, men att bromsa mer löser ju inga problem speciellt inte i skänkelvikning där man vill ha ett flyt och framåtgripande rörelse. Han bara spände sig och blev mer och mer springig. Jag var en idiot och fortsatte försöka och försöka och blev mer och mer frustrerad eftersom jag verkligen tänkte på att komma rätt på diagonalen. Så blev allt fel och när jag inte kunde flytta som man ska i en skänkelvikning gjorde jag någon annan konstig variant. Jag tog tag i honom och försökte få honom att flytta med hjälp av spöet(hemska ungjävel!)Det hjälper inte att skrika högre till någon på franska om denne person inte kan franska. Fråga mig inte varför men plötsligt trodde jag att jag skulle till samma långsida som kortsidan som jag svängt in från därmed hade jag försökt få honom att trava med bakdelen före!Inte konstigt att det inte gick. Resultatet blev en spänd, trött och passande Brimi och en trött frustrerad djurplågare. Jag hatar när jag fastnar såhär i någonting och inte kan ge mig och göra något annat. Jag hatar när jag ställer för höga krav, inte lever upp till mitt motto set it up for success(det gjorde jag verkligen inte) Jag hatar det för att det går ut över Brimi som är den häst jag älskar och verkligen inte vill vara orättvis eller elak mot och jag hatar det för att jag känner mig så värdelös på hästar och ridning. Så värdelös att jag lika gärna kunde ha varit vilken liten ridskoleelev som helst, fast helt utan vett. Igår kände jag mig elak och jag förtjänar inte att få Brimis förlåtelse, men som de underbara djur hästar är förlät han mig förstås ändå. Tänk om människor hade varit så förlåtande!Jag har då inte träffat en som är i närheten av att vara så snäll, tålmodig och förlåtande som en häst. Men jag hoppas att jag kan lära mig att bli det!

 

Så igår kväll och idag har jag bara haft så dåligt samvete och ältat igenom ridpasset tusen gånger och analyserat sönder. Jag tycker det känns skönt att skriva om det här, för jag är verkligen inte stolt över det som jag gjorde mot Brimi. Men hade jag struntat i det och förträngt det skulle jag bara ha lurat mig själv. Jag vill vara ärlig mot mig själv och mot Brimi och erkänna vad jag gjort för att kunna gå vidare.

 

Men jag hade i alla fall vett att avsluta med en övning som jag vet att vi båda klarar av nämligen öppna och sluta i skritt. Då var han så mjuk och fin, kanske något i undertempo men han var trött och jag ville inte pressa honom och riskera att han spände sig igen utan ville få åtminstone ett bra slut på detta hemska ridpass.

 

Idag började vi med att skritta på en volt och bara fokusera på att ha ett bra tempo och hålla volten. Det tyckte han var jättejobbigt och knorrade som bara den. Han tyckte jag var speciellt bökig när jag dessutom ville att han skulle göra halt böjd som efter volten. Men när jag verkligen slappnade av mjuknade han och halterna och volten blev helt okej. Grejen är den att jag måste passa min drivning så att jag inte driver hela tiden, målet är ju att han ska gå i det tempo jag säger tills jag säger något annat. Men i nuläget måste jag använda den lilla sparkcykeln (oservera att jag inte sparkar på honom självklart inte! men Kyra brukar kalla det för sparkcykel metoden när man lägger till drivning i ögonblicket då hästen börjar tappa energi) och ständigt påminna om att han ska gå framåt, för att sedan slappna av igen innan han efter typ en sekund sackar ner.

 

I traven var han inte alls lika framtung som igår. Med hjälp av att flytta ut i en skänkelvikning i skritt och ur den göra övergången till trav gjorde han inte motstånd och det gick mjukt och fint. Sedan minskade och ökade jag volten i trav och gick ned i skritt på sidvärtsförflyttningen. Han följde lätt med i övergångarna och flyttningarna.

 

Sedan tog vi en kort paus på lång tygel innan vi gjorde fina trappstegsskänkelvikningar på diagonalen i skritt. Den övningen är bra på Brimi då han lätt tappar bjudningen i skänkelvikningen. Vid spåret gjorde vi övergång till trav och sedan skänkelvikning igen nästa diagonal. Sedan utökade jag genom att låta honom trava rakt fram mellan "trappstegen" och det gick alldeles utmärkt. Jag undvek att försöka med skänkelvikning i trav för att inte göra det svårt för oss.

 

Galoppen gick ganska bra, han var inte helt eftergiven i högersida på volten men blev det sedan när vi galopperade på spåret. I vänstervarv var han bättre eftergiven. Han gjorde fina fattningar från skritt och avsaktningarna blev inte så abrupta och han var fortsatt avslappnad. Vi har ju inte galopperat så mycket på sistone så jag är väldigt nöjd med hans insatts, även om det inte blev den här jätte galoppen då hela kroppen engagerades. Däremot glömde jag att inte driva med sätet i högergalopp som är lite svårare så jag gjorde honom säkert en otjänst bara för det:S. Men i vänster satt jag ganska stilla:).

 

På tal om vänster och höger sida har Brimi alltid varit stark i vänster och svag i höger sida och därmed skjutit ut vänsterbogen väldigt mycket. Men nu speciellt när jag gjorde sluta med höger som innersida märkte jag att han tyckte det var väldigt jobbigt att flytta ut vänsterbogen samtidigt som rumpan skulle in. Han hade lite svårt att ta stöd på vänster tygel. Så jag måste ha varit för intensiv i mitt arbete med vänstersida och glömt högervarvet lite. Måste vara mer noga med att rida lika mycket åt höger som åt vänster! Men trotts att den sidan var lite svår fick vi ändå till några bra steg i öppna och sluta i trav! Så idag var jag jätte nöjd med ridpasset och med Brimi(som jag i och för sig alltid är nöjd med) och jag vill aldrig vara så dum och elak igen som jag var igår!