Jag tror att jag rider på en gunghäst!
Äntligen onsdag=dressyr med Carro!Vi var nere i paddocken som förra veckan och nu var banan i bättre skick harvad och inte lika torr, så ett plus på den. Jag red den lilla Stjärnan igen. Idag var han lite piggare än förra veckan. Vi började ungefär som sist med halter och igångsättningar. Tyckte han var mer med och på hjälperna idag. Han svarade bättre på halterna, men hade lite bråttom iväg och skrapade med hoven. Så jag fick göra halt ch vänta olika långtid så han var tvungen att lyssna på mina signaler.Vi blev uppmanade att tänka på voltens fyra vändningspunkterför att få en så rund och jämn volt som möjligt. Halterna var förvissade till staketets vändningspunkter.
Han pinnade på och spände sig mer i traven och hade svårt att vila på steget och slappna av. Jag fick rida lätt i en långsammare takt och försöka påverka honom att ta det lugnare och samtidigt göra små halvhalter. Det blev bättre men jag kunde ha fått honom att gå ännu lite mer avslappnat utan att tappa energi för den sakens skull. I traven övade vi övergångar ned till skritt och upp i trav igen. Vi fick till några bra övergångar i högervarv men sedan tyckte jag att de blev lite sämre?Kanske jag slarvade med förberedelserna de sista. Eftersom han hade lite väl snabb takt fick jag minska traven ganska långt innan övergången för att den skulle bli mjuk och inte abrupt.
Men i vänster varv som han gärna skjuter ut rumpan i och är lite rakare (den starka sidan) gick han emot de förhållande hjälperna och de drivande hjälperna och slog upp huvudet varje gång jag bad honom om en övergång. Bakbenen släppte och han tappade ryggen och magmusklerna. Detta gjorde att halterna kom försent så att vi kom upp i trav försent och då hann jag inte minska traven innan nästa halt och då blev den också sen osv. Då fick jag ett tips av Carro att i samma stund som jag gjorde övergången ,både ned och upp, snabbt och mjukt leda lite innåt. Då försvann motståndet och han blev mycket trevligare.
Hälen upp blicken ned! foto:Josefine Andersson

Nästa övning var skänkelvikning på hörnlinjerna. Först i skritt det gick bättre än sist, bakdelen var inte före och vi fick ett bättre flyt i rörelsen eftersom jag tänkte mer framåt än åt sidan och leda i rörelseriktningen. Jag försökte att sitta mitt över hästen men lyckades väl inte så bra med det, men det är bara att träna mer. Tänka att inte bara överkroppen är rak utan även höfterna följer med i rörelseriktningen. Nu blev hela jag sned och vriden fast med rak överkropp! Jag tyckte att han var lite svår att vända upp med på hörnlinjen. Han lyssnade inte så bra på min vändande ytterskänkel. Så då kom vi ut lite fel. Kanske bra att öva vändande hälper nästa gång?
Jag och min fina sits:o(från förra passet) foto:Josefine Andersson

I traven gick det lite lättare med skänkelvikningen. Jag hittade takten och flytet bättre och den framåtgripande rörelsen. Men jag måste tänka på att sitta på rätt sittben i skänkelvikningen, jag kände verkligen skillnaden mellan att sitta fel och på rätt. Min ytterskänkel blir lite passiv så att han flyter iväg lite för mycket och skänkelvikningen blir svajig så det behöver jag öva på. Samt att inte tvära för mycket. De sista vikningarna blev det lite för mycket broms i men någon blev bra ialla fall. Även här måste jag sitta mitt över hästen!Men jag spänner mig så mycket, i hela kroppen och armarna flytet blir dåligt jag tappar kntakt med sadeln ajaj, nej slappna av och få ett flow.
Vi avslutade med lite galopp på varsin stor volt. Trotts att jag försöker ha ett stabilt överliv och driva med skänkeln har jag fortfarande svårt att sluta driva med överlivet och sätet. Jag tror det har och göra med att min medryttarhäst Brimi har så svag galopp som förvisso blivit bättre men då fick jag liksom ta i så mycket för att hålla galoppen att hela kroppen kom med i drivningen, jag galopperar liksom med min egen kropp. Som om jag red en gunghäst! Detta har jag inte lyckats vänja mig av med än men jag jobbar stenhårt på det. Jag spänner mig åker ofta ut på yttersidan och drar upp innerskänkel. Det är som om jag tror att hästen slutar galoppera om jag inte driver och driver. Det brukar gå bättre när jag galopperar Brimi på långa tyglar för då slappnar jag verkligen av i höfterna och låter mig tas med av rörelsen och skapar inte en egen. Den känslan är så mycket bättre, jag vill få med den till när jag rider med tygelkontakt. Kanske tjuvhåller jag utan att tänka på det och det bromsar ju bakbenens kraft. Hmmm... får helt enkelt växla mellan långa och korta tyglar och verkligen se till att jag inte bromsar!
Det här gick bra:Halterna-de kan alltid bli bättre men de gick hyffsat. Övergångarna när jag ledde lite innåt. En av skänkelvikningarna i trav-där fick jag en go känsla av att allt bara flöt på.
Öva mer:Galoppen, blicken fram, bort med bromsen, arbeta med faserna-först liten hjälp som ökar om hästen inte svarar, såväl vikt och skänkel som tygel. Mitt över hästen speciellt i skänkelvikningen, inte för mycket tvärning, mer fram än sidledes.Slappna av.Sittbenet!!!