Som rubriken säger så knorrade Brimi jätte mycket när jag red för Suss igår kväll. Han gör det när det blir lite jobbigt för honom. Sedan var det ett tag sedan jag red med bett (sk finesse) så vi var lite ringrostiga båda två. Man kan ju säga att jag fuskar lite när det gäller att följa parelli, för vi har ju inte kommit så långt ännu att vi har full balans bettlöst och kan rida utan huvudlag. Men enligt min tolkning kan man rida finesse och freestyle parallellt och utvecklas i dem samtidigt, även om inte det ena är så bra än. Jag upplever att min ridning blir mer avslappnad när jag rider freestyle och Brimi får bättre framåtbjudning. Men eftersom vi inte är så bra på det och Brimi är framtung av naturen så blir det att han inte jobbar med sin bakdel när vi rider freestyle. Jag vet att det är fullt möjligt att åstadkomma det även inom freestyle, men eftersom vi inte kommit så långt ännu måste vi kompomissa lite så att vi både jobbar psykiskt men inte glömmer det fysiska.

Det sliter ju mycket på honom när han går på framdelen och ska han bli bättre på att bära mer vikt bak, och jag bli bättre på att guida honom till det, måste han och jag ju också praktisera det. Så att när jag rider vill jag kunna växla mellan finesse och freestyle för att kunna få med de goda bitarna av vardera. Jag får med avslappningen, framåtbjudningen och det lekfulla med freestyle och det finstämda rörelserna och bakbensaktiviteten med finess. Ju bättre vi blir på att gå från det ena till det andra desto mindre kommer ju gränserna mellan dem bli.Tillsist kommer det inte vara någon skillnad:jag rider som om jag red utan bett med bett och som om jag hade ett bett utan bett!;)

 

I alla fall så började vi att i skritt arbeta på små volter runt koner. Böja åt ena sidan räta ut och böja åt andra sidan. Och i detta trycka på knappen så att inre bakbenet jobbar och ha långa nacken så att han inte kan flytta mig utåt. Allt för att den lille hästen ska få gymnastisera sig och bli mjuk i kroppen som han verkligen inte är naturligt. Och då är det så jobbigt så man måste knorra. Och det går så sakta när man måste tänka på vart man sätter sina ben. Man ser hur han anstränger sig för att göra det jag vill, öronen åker ut åt sidorna så att han liknar Ior i Nalle Puh.

 

Emellanåt vill jag att han går på lite framåt så att han lyssnar på skänkeln och sträcker ut och accepterar det. Det tycker han är jobbigt och så fort vi lämnar krumelurerna så går han emot och spänner sig för nu blev det ju nytt och jobbigt och jättesvårt tror han då. Då måste jag slappna av låta honom fundera själv och förstå att det inte är så farligt svårt och att det är mycket bekvämare att vara mjuk än att spänna sig. Men vill jag för mycket och vill att han ska slappna av nu så går det aldrig. Då låser sig hans lilla hjärna och han bara spänner sig för att han inte vet vad han ska göra. Så det är väldigt viktigt att jag väntar ut honom tills han svarar innan jag kräver något mer. Jag måste lära mig att acceptera att allt med Brimi tar tid om han ska få en chans att utföra det jag ber om, vilket inte är helt lätt för en sådan energisk person som jag...

 

När jag känner att det funkar i skritt provar vi i trav. Det är svårt med övergångarna till trav tycker han. Jag som jobbat så mycket med dem förut...men men nu var det ett tag sedan och man kan inte förvänta sig att man börjar från där man var sist. Repetition, repetition är det som gäller. Nu ska vi jobba mot att bli lika bra som förut. Att krumelura i trav är inga problem, inte heller när jag ställer och böjer om och byter mönster.

 

Sedan provar vi lite "tölt" Suss säger att jag ska samla honom med rumpan som om jag gick baklänges med höfterna, då mjuknar han direkt. Sedan gör jag en ledsen hund(vinkla in bäckenet) och driver därifrån in i något som ska likna tölt. Så kör vi lite genom krumeluren och det är så jobbigt för honom och jag får hejja på hela tiden för att han inte ska bryta av. Den hästen har ingen egen motor!Men jag ska hitta den någonstans långt inom honom. Det är bra, säger Suss att gå på böjda spår i "tölten" för ju mer han slappnar av desto närmare kommer han tölten.

 

Och se där!Ett par töltsteg på riktigt fick vi till! Plötsligt knakar det till i hela kroppen på honom. Suss skrattar och säger att hon alltid tänkt att han skulle må bra av att komma till en kiropraktor, men se det löste ju sig självt. Efter knycken var han så mjuk och fin i kroppen... Hmm där släppte nog en del spänningar. Sedan fick han långa tyglar och trava ner lite innan vi skrittade av.

 

Läxa:Själv slappna av och vänta ut honom. Övergångar mellan skritt och "tölt" och vara noggrann emellan att jag verkligen samlar ihop med rumpan, gör ledsna hunden och driver först när han svarat med att mjukna. Och göra det varje gång vi ska upp i tölt eller om han faller in i trav. Och göra dessa övergångar på böjda spår för att få med bakdelen och få honom att slappna av.