Idag red jag Odipus eller Ådi som han så fint kallas. Han är en stor och grovt byggd halvblods vallack som naturligt bär mycket vikt på framdelen. Så han är inte alls helt lätt att rida. Jag kände mig som en myra på en elefant!Men det är nyttigt att rida olika hästar för att lära sig av varje häst hur den funkar och hur man ska kommunicera med just den pollen.

 

Dagens övning var serpentinbågar som är en bra lösgörande övning för hästen. Vi lade fyra bågar över medellinjen så att vi hela tiden bytte varv. Saken med serpentinbågar är att man måste tänka på yttersidan och få med hela hästen i vändningen med ytterskänkeln, och inte bara vända med tyglarna. Böjd på den böjda delen och rakställa över meddellinjen. Se till att hästen bjuder framåt för båda skänklarna innan man ställer och böjer om i nästa sväng. Jag får jobba med att inte hamna på yttersidan utan skjuta fram min höft i vändningarna och trampa ned lite extra i inner stigbygel och hålla bägge sidor av mig lika långa. Jag har nämligen en tendens att vika mig inåt dra upp innerskänkel och hamna på yttersittben och då blir ju vikthjälperna tvärtom!

 

I trav skulle vi trava så långsamt vi kunde genom serpentinerna. Hästen ska vila lite på steget och vi ska få ned tempot genom att rida lätt långsamare än hästens takt. Det är väldigt svårt då Ådi är väldigt framtung lägger sig i min hand och drar på som ett ånglok i sitt eget tempo. Han tar långa tunga steg och jag känner mig återigen som den där lilla myran. Men efter ett tag går det lite lite bättre när jag själv tänker på att inte falla framåt och dras med av honom, utan håller min sits stabil och rider lätt med magen uppåt och framåt.

 

Sedan övar vi på att fatta galopp på fyrkanten från skritt. Det tycker Ådi är jättejobbigt och han bockar de första sprången i varje fattning. Men han svarar bra tycker jag, bara jag är tydlig med innerhöften fram ytterskänkel bak och lätta av i innertygel i fattningsögonblicket. Nedtagningarna är också svåra, jag driver in i avsaktningen så gott jag kan och försöker hålla ihop honom men han orkar inte riktigt. Sedan blir det ett litet missförstånd där jag driver med sätet och samtidigt bromsar med handen och driver med skänkeln och dessutom lägger till spöt när han inte fattar galopp. Då börjar han bocka för att han inte förstår och det var ju helt mitt fel, men sedan gör vi om det och då går det bättre fast inte lika bra. Han börjar bli trött av denna styrkeövning som galopp från skritt innebär.

 

Vi avslutar med att galoppera några språng på meddellinjen vänstergalopp när vi kommer ur högervarv och vise versa. Detta för att man verkligen ska tänka på att få hästen helt rak innan fattningen och inte ligga kvar i föregående varvs ställning. Det går ganska bra när jag är tydli i min fattning, men nedtagningarna blir inte så bra för att jag inte kan hålla ihop honom i galoppen. Men jag är nöjd ändå, allt kan ju inte gå bra!

 

Detta gick bra:De två första galoppfattningarna, och traven i slutet när vi joggade ner dem. Då var han mycket mindre framtung och kunde vila på steget utan att luta sig mot min hand.

Att träna på:Trava med magen uppåt och framåt. Raka sidor, sittbenet(...grr att jag aldrig lär mig), inte dubbla hjälper. Få honom att jobba mer med bakdelen genom att jobba på böjda spår där han bromsas naturligt, få ned tempot med sitsen och inte gå med i dragkampen som jag ändå aldrig vinner. Jag märkte i slutet att när han blir avslappnad och lösgjord slutar han att spjärna med bakdelen. Men han tappar lätt balansen vilket man känner genom att han plötsligt går på näsan och paddlar på igen. Just Ådi behöver man nog rida många övergångar på för att han ska få ihop sin stora kropp, sluta spjärna med bakdelen och lyssna bättre på förhållningar. Jag gjorde några halter innan galoppen och de sista lyssnade han riktigt bra på.