I måndags red jag Juan alias "Sjuan" på lektionen. Fokus denna gången var mycket skritt och ta ett steg i taget och känna hur hästen flyttar sina ben och hur hjälperna påverkar hästen. Det är lättare när det går långsamt att kordinera sina hjälper och hinna med att ge efter och ge rätt hjälp i rätt ögonblick.

 

Vi började med att skritta på en liten fyrkant en kvadrat av fyra koner som hörn. När vi värmt upp på långtygel fick vi skapa kontakt med hästens mun och vara noggranna med att tempot och takten i skritten inte förändrades. Helt utan krav på form eller eftergift skulle vi kolla start och stopp hos hästarna, om de svarar bättre framåt än "bakåt" tvärtom eller om det är lika. Detta gjorde vi genom att göra en halt på mitten av varje sida på kvadraten. Jag tyckte att Juan svarade väldigt bra på förhållningar och han stoppade snällt, men han var väldigt seg på igångsättningar. Han svarade nästan inte alls när jag lade till skänkeln. Jag vet att först gäller en liten skänkelhjälp så liten som jag vill att han ska lyssna på, sedan en tydligare skänkelhjälp, sedan ännu tydligare och en smackning samt sist hjälp av spöet. Men...

 

Här kommer min "akilleshäl". När jag vet att en häst har dålig framåtbjudning så blir det lätt att jag inte börjar från "fas ett" med en liten skänkelhjälp, utan går på direkt till "fas 3 eller fyra" med en större hjälp, när jag märker att han sackar i tempo. Problemet blir ju då att hästen inte blir känsligare utan tvärtom blir mindre känslig och behöver större och större hjälper för varje gång. Så det är absolut något jag måste tänka på hela tiden. Men ett framsteg är ju iallafall att jag vet om det och att jag jobbar på det. Det går ju i skalan: man kan inte, fast man tror att man kan-man kan inte fast man vet inte att man inte kan-man kan inte och man vet att man inte kan-man kan inte och jobbar för att kunna=man kan!

 

Sedan skulle vi göra en kvarts framdelsvändning vid varje kon så att hästarna trampar på stället med frambenen och korsar bakbenen för att vända runt sin framdel. Förhålla på yttertygel, ytterskänkel stoppar framdelen från att gå iväg och driver på så att rörelsen blir flytande, innerskänkel flyttar bakdelen runt, innertygel ställer något innåt. Först kollade jag noga hur han svarade och gick långsamt fram med en halt när frambenen var vid konen och sedan lugnt flytta steg för steg bakdelen runt. Han svarade väldigt bra även om han gick emot. Så sedan blev jag lite slarvig med förhållande hjälper så att vändningen blev mer en mellandelsvändning än framdelsvändning. När jag sedan förhöll lite mer blev det tvärstopp istället och det går ju inte att vända utan styrfart! Eller ialla fall går det väldigt trögt. Han var väldigt seg mellan konerna och lyssnade inte så bra framåt. Jag märkte att jag har en tendens att hålla lite för mycket tryck i tygeln och då blir ju hjälperna dubbelsidiga så jag försökte att hålla så lätt kontakt som möjligt för att verkligen ge en signal i taget. Annars kan man ju inte begära att hästen gör som man vill om man säger två motstridiga besked.

 

Därefter gjorde vi om fyrkant till volt och travade. Dålig framåtbjudning här med och en tendens till att vara för rak och ville gärna falla ut med bakdelen och istället gå sidvärtes runt volten och skjuta in bogen. Så jag fick jobba mycket med att flytta ut bogen med min innerskänkel och förstärka den med min inre höft samtidigt som ytterskänkeln höll koll på bakdelen. Särskillt svårt var högervarvet. När vi gjort samma sak i andra varvet fick vi testa på att göra en kvarts bakdelsvändning vid varje kon. Man fick tänka på att ha bakdelen vid konen när man skulle börja vända och inte framdelen som i fallet med framdelsvändningen. Eftersom Juan gärna vill gå utanför sig med bakdelen fick jag tänka bakdelen in innan jag skulle vända och tänka att jag hade bakdelen mot konen under hela vändningen för att fortsätta ha en aktiv ytterskänkel för att få rörelsen flytande och förhindra "mellandelsvändning". Så det blev baken in samt driva driva med ytterskänkel,förhållning på yttertygel, lägga vikten innåt och skjuta fram innerhöft i en vikthjälp samt leda mjukt med innertygel som om man målade med en pensel med början av tummen rakt ut från halsen och inte bakåt(snarare lite framåt).

 

Sedan fick vi växla mellan att flytta bakdelen utanför och innanför med rak häst när vi gick på volten. Därefter ökade svårigheten med att böja dem i kroppen innåt och samtidigt flytta bakdelen innåt nästan som i en sluta. Det var ganska svårt och gick väldigt långsamt eftersom jag glömmer att driva när jag koncentrerar mig och att jag gärna bromsar upp lite för mycket för att känna att jag har kontroll över rörelsen. Men det får jag jobba på helt enkelt.

 

Men även om det gick segt i skritten var traven helt annorlunda när vi nu travade på volterna igen. Juan var jätte mjuk, avslappnad och lösgjord. Han frustade och gick på för egen maskin för första gången på hela passet. Jag kunde bara sitta där åka häst och berömma med överstrykningar. När vi kom ut på spåret försökte jag flytta in bakdelen lite och göra lite tempoväxlingar för att jag skulle bestämma tempot. Traven var till och med lite schwung i! Det var stor skillnad från den trav han hade i början av passet, det var en skön känsla:) Som Carro sa att tänk att man kan få en häst att gå så lösgjort och fint i trav när man bara jobbat i skritt. Är det magi?

 

Detta var bra:Flytta baken in och ut på volten, fick en flytande känsla vissa gånger. I slutet med den härliga traven och när jag fått ordning på bog och bakdel

 

Att jobba på:Kolla sittbenet, kontrollera att jag inte har för mycket kontakt i tygeln och blir bromsande. Börja från fas 1 med all hjälpgivning. Se vägen och sitt rakt. Inte glömma att fortsätta driva bakdelen även i vändningen när jag gör bakdelsvändning. Att vara nogrannare med förhållningarna i framdelsvändningen. Timing av förhållande och drivande hjälper.