Tillbaka med vanliga skoldagar igen efter gymnasiearbetet. Dock är det inte mycket kvar i skolan nu för min del:D Endast 16 dagar i skolan återstår innan jag äntligen springer utför trappan på Strömma!

 

Måndagar betyder ridlektion. Jag har inte ridit så mycket på länge nu så jag var väldigt sugen på att rida. Egentligen skulle vi ha övat inför ett dressyrprogram som vi skulle ha ridit på onsdag, men så blev det inte. Vi ska nämligen ta hästskötarexamen den 24 april och har inte mycket tid kvar att öva inför det, därför fick vi rida hästar vi inte hade ridit innan/var osäkra på. Under provet kommer vi bli tilldelade två hästar att rida, och då kan det vara bra att veta lite hur alla hästar ska ridas och hitta knapparna lite innan dess.

 

Jag fick rida en relativt ny häst på skolan, som jag aldrig ridit innan. Spännande är det alltid att sitta upp på en häst man aldrig ridit förut. Då har man ju inte så mycket förutfattade meningar om hur hästen är och kan känna in hästen på ett annat sätt. Corcop heter han, men kallas för Konrad. Han är en väldigt snäll och "tyst" häst. Vad jag menar med det är att han finner sig i allt man gör med honom från marken, utan att säja varken bu eller bä, står lugnt och stilla vid all behandling och gör inte så mycket uttryck med kroppen eller ansiktet. Han är liksom inne i sin egen lilla bubbla på något vis. På dagens lektion låg fokus på att kunna rida hästarna i alla gångarter, i såväl lätt sits som under nedsittning. Vi red lite enkla vägar på ridbanan och tränade ungefär så som provet kommer att se ut under hästskötarexamen, förutom att vi red samma häst genom hela passet.

 

Konrad var svår att rida för mig, jag är en väldigt ivrig person som vill hitta på saker hela tiden och överarbetar lätt (leftbrain extrovert, jag vet). Men på Konrad måste man ta en sak i taget slappna av, vara tyst i sin hjälpgivning och låta honom komma fram och slappna av i kontakten för att jobba upp med ryggen och komma till arbete (ganska typisk rightbrain introvert). Så när jag sa massa saker blev han bara mer spänd och ju mer jag försökte desto mer spänd blev han. Jag hittade inte riktigt känslan på honom. Ibland när jag slappnade av själv och inte brydde mig så mycket om hur han gick så blev han mer avslappnad och frustade lite i traven, men såfort jag spände mig lite så försvann den känslan direkt och vi var tillbaka på ruta ett.

 

Så skulle vi jobba med nedsittning. Jag har en bättre sits i nedsittning utan stigbyglar än med i både trav och galopp. Jag hade lite för korta läder så jag kunde inte komma ned så bra i sadeln och då blev Konrad spänd och höjde huvudet och sänkte ryggen. När vi släppte stigbyglarna kunde jag sitta bättre i balans och inte studsa honom så mycket i ryggen, men vi skulle ta dem och släppa dem så det hann inte riktigt komma igenom. Jag tror att han hade kunnat slappna av ännu mer om vi fått rida utan stigbyglar lite längre. Fast jag måste ju samtidigt kunna vara lika avspänd med som utan stigbyglar.

 

Sedan är det ju galoppen som jag behöver träna på mer. Jag sitter snett, viker mig i sidan och hamnar på yttersidan. Jag måste få fram inre höften för att hamna på innersidan mer. Det blir lättare när jag skjuter bak yttre axeln, för då tvingas min inre höft att gå fram. Jag är skev i mina höfter har jag fått reda på när jag var hos osteopaten i fredags, så jag måste jobba mycket på att bli smidigare i höftena och sitta rakt så att jag inte blir ännu mer sned.

Jag får se om jag kan få bli longerad i galopp så att jag han konsentrera mig på att sitta rätt och slappna av. Jag har ju ingen häst att rida nu för tillfället men vill jag och anstränger mig kan jag nog fixa det på något sätt i skolan. Det är bara att nöta och träna för att bli bra. Det man gör blir man bra på!