Gårdagens lektion bestod av en serie med tre oxrar på medellinjen. Men först uppvärmning, en skrittrunda i det iskalla vädret(jag glömde jacka och höll på att frysa ihjäl i fleecetröjan). Candy var inte alls pigg utan riktigt seg, och det kändes som om han bromsade för varje steg. Ridhusdörren och hörnet vid dörren var läskigare än vanligt, så den ängnade vi en del tid åt. Candy insisterade på att det hörnet faktiskt livnär sig på hästar. Så genom att gå förbi och försöka rida i lite bogen in försökte jag övertala honom om att han trodde fel. Men det tog väldigt långtid innan han släppte tankarna på det.

 

Efter att ha travat igång skulle vi galoppera över bommar som låg här och där på fyrkanten. Det var lättare sagt än gjort. Det var verkligen en utmaning att komma rätt. Antingen tog han ett jätteskutt eller så bytte han galopp eller så tappade han galoppen eftersom jag satt så obalanserat. Men det gick bättre i höger varv där han har sin svaga sida och var lättare att påverka. Men varje gång vi kom till det läskiga hörnet accelererade han farten så jag försökte vara noga med att ha ställt honom inåt såpass att han inte skulle kolla så mycket på det.

 

Sen var det dags för serien. Vi började med ett hinder och byggde successivt upp till tre hinder på medellinjen. Man fick komma varannan höger och varannan från vänster för att jobba båda sidor lika mycket. Nu var Candy med på noterna och vi tog oss igenom serien på ett bra sett. Sista hoppet hade carro längt sista och första oxern lite så vi fick trna på lite mer längd. Fast jag tyckte inte att det var så stor skillnad. Möjligen tog han i lite mer. Kul var det ialla fall:) Nu när jag fått lite bättre självförtroende och teknik i hoppningen blir det roligare för varje gång. Candy är verkligen en pärla att hoppa!

 

I slutet var han väldigt avslappnad och lyssnade helt på mig. Vi kunde äntligen rida normalt förbi hörnet utan att ändra tempo eller takt. Nöjd med passet:)