Måndagens övning bestod av markarbete med överpigga hästar som stått hela helgen=bra kombination. Vi värmde upp hästarna genom att skritta trava och galoppera innanför spåret för att öva på att rida rakt. Candy var som sagt väldigt pigg och han ville gärna skjuta ut vänsterbogen och undvika att jobba med högra bakbenet. När jag höll om med skänklarna och bättre bestämde att vi skulle rakt fram med sikte på väggen gick energin framåt istället för åt alla håll och han kunde komma till bättre arbete.

 

Halv klassen som skulle rida efter oss hade på uppdrag av Carro byggt en caprillibana. Det är en bana där hästens och ryttarens kommunication sätts på prov och är verkligt lydnadsträning för hästen. Det är inte som en vanlig hoppbana utan man kan lägga in volter och övergångar. Hindren behöver inte vara hinder utan lika gärna bommar.

 

Först var det tänkt att vi skulle trava första delen av banan i ström. Men lättare sagt än gjort...Hsten framför mig stack iväg och då tyckte Candy att det var latjolajbans och bockade och pruttade iväg. Jag hängde inte med utan resan slutade på marken. Jag slog mig inte alls, han är ju så liten det lilla popcornet. Så upp igen och rida banan en och en och göra hlt mellan varje bom för att hästarna skulle lysna på oss. Vi jobbade oss sakta igenom hela banan bit för bitmed fokus på kontroll och kommunication. I slutet var Candy en helt annan häst. Han gjorde precis det jag bad om och det kändes som at rida på ett vitt moln, så mjuk var han. Vilken känsla jag fick! Fast jag hade behövt ge honom lite mer energi för han dog lite på slutet, men annars tycker jag att allt gick jätte bra:)

Denna red vi fast med bara bommar:(finns på www.hippson.se/ridövningar)