Vi har fått bli stammisar på ridbanan jag och Brimi. Har aldrig hänt i hela världshistorien att jag ridit på banan tre dagar i rad. I vanliga fall rider jag max en dag på banan, tycker det blir så enformigt och hästar är ju gjorda för att gå på olika underlag för att stärka senor, ligament och skelett. Men mest för motivationens skull. Vem vill kuta omkring i en sandlåda dag ut och dag in?

 

Men eftersom läget är som det är nu att han blir öm när han går på annat än mjukt underlag, så har jag fått rida honom i en saltad paddock torsdag och fredag. Eftersom jag bara är medryttare så har jag inte så mycket att säga till om. Men det bästa enligt mig hade varit att successivt vänja honom av med skor under flera skoningsperioder, genom att låta strålen få mer och mer kontakt med marken. Dessutom göra denna process på sommaren när det är mjukt i marken och inte mitt i vintern då det är hårt överallt som sten. Men gjort är gjort, och nu får vi göra det bästa av situationen. Anne min nh tränare som också är hovformsspecialist (som jag kanske nämnt) sa att det är viktigt att han rör sig regelbundet, fast självklart utan att ha ont eller känna obehag, för hovarnas och blodcirkulationens skull.

 

Torsdag och fredag kröp vi bokstavligt talat upp till paddocken och jag försökte hitta ställen som var någorlunda mjuka, för han har inga boots ännu vilket såklart skulle köpts in innan skorna togs väck, men jag är ju inte den som bestämmer som sagt. Det var ingen kul upplevelse. Men som tur var var det en kort bit och det var värt att komma till paddocken där han kunde röra sig obehindrat. I hagen är det ju också jätte hårt och knöligt på vissa ställen så jag tyckte det var viktigt att han fick röra sig.

Han var jätte duktig både på freestyle och när jag red med bett. Både torsdag och fredag hade jag ungefär samma upplägg. Började med öppna/sluta i skritt för att få med bogarna. Tölt på volterna och galoppfattningar ur trav och skritt. Galopperade så att han blev lösgjord i båda varven och böjde sig efter volterna. Han frustade mycket och var nöjd. Tölten var väldigt bra:)Det går bättre och bättre med den.

 

I dag för att få lite omväxling, gick vi ned till ridhuset i Gullringsbo. Som tur var fick han låna en stallkompis boots att ha ialla fall på bägge fram. Men han var inte helt tillfreds med det heller. Han behöver nog runt om. Jag tror inte han har varit i ett ridhus någon gång i sitt liv(kanske när han var ung) så spegeln var väldigt läskig och dörren... Men han vande sig fort. Först red jag lite freestyle i skritt och trav och han följde sitsen bra. Sen tränsade jag. Han var lite spänd i början men det dröjde inte länge innan han gick mjukt och fint i alla gångarter. Vi gjorde tom enkla byten! Han vart väldigt avslappnad och frustade mycket. Tölten höll han även i vändningar. Jag fick hjälpa honom lite med inverkan i bettet för han går inte så bra om jag bara håller still. Jag tror jag hade tolkat saker och ting lite fel. Det är ju ingen mening att ha bett om jag bara är stum i det, då blir han bara spänd. Jag kan inte i dagsläget tala om enbart med kroppen vad han ska göra. Utan jag talar om vad han ska göra, men är sedan noga med att bli passiv när han gör rätt för att ge honom ansvar att fortsätta själv. Men min förhoppning är att genom fler lektioner i freestyle kunna utveckla en sådan bra kommunikation att vi inte längre behöver bettet. Det är vårt mål!